dsc_0100 dsc_0069 dsc_0071 dsc_0146 dsc_0183

                             

Talgoxe Fågelbilder Vilken fågelart? Svenska fåglar Fågelnamn Talgoxen Fågellänkar Fågelskådning Fågelblogg Om talgoxe.com Kontakt Sök

 

 

 

Fågelblogg

Mina funderingar kring fåglar, fågelskådning och fågelfotografering publiceras löpande på min blogg om fåglar.

 

Fågelblogg

 

Till höger ser du ett av mina blogginlägg. Läs fler på min blogg om fåglar.

 

Fågelforum

Kullabygdens Ornitologiska Föreningar har ett trevligt fågelforum med en uppfriska debatt, inte minst om miljö och jakten på kryss. Läs forumet här, via länken "Kof-forum".

 

Fem varv runt jorden - för en sparv

Jag är fågelskådare. Mina vänner ser mig redan som en inbiten sådan. Det händer ofta att jag väljer bort andra aktiviteter för att komma nära fåglarna. Alla ni fågelskådare vet vad jag menar.


Många fågelskådare, förmodligen de allra flesta, är miljömedvetna och värnar om vår natur, miljö och fåglarnas mångfald. Stadgarna i många fågelorganisationer innefattar punkter som till exempel ”främja skyddet av landets fågelfauna” och ”verka för ett starkare fågelskydd”.


För mig, som är medlem i ett antal fågelföreningar, blir intressekonflikten både tydlig och komplicerad. Kan man med gott samvete ta bilen från Skåne till Stockholm för att se en gulbrynad sparv? Visst skulle jag känna mig som en fågelskådare men samtidigt som en stor miljöbov. Kan man värna om fåglarnas mångfald, strida för att motverka global uppvärmning och klimatförändringar och samtidigt rättfärdiga en biltur på mer än 100 mil, för att i sämsta fall inte ens få se sparven? Jag kan inte. Den skadliga miljöpåverkan överväger tydligt den glädje som infinner sig vid själva fågelskådandet.


Istället för att åka till Stockholm så har jag plockat fram uppgifter på hur många skådare som har observerat och registrerat sig för gulbrynad sparv i början av 2009 (7 januari). Jag har också noterat var skådarna bor. Om samtliga dessa personer var för sig har tagit sig med bil till Stockholm så har den totala körsträckan uppgått till över 20 000 mil. Med andra ord drygt fem varv runt jorden! Jag vet, alla åker inte bil, vissa samåker och andra råkar befinna sig i Stockholmstrakten. Samtidigt vet jag att en del åker två turer medan andra har varit på plats utan att få se sparven. Dessutom finns det personer som varit där utan att än så länge registrera sina observationer. 

Man kan därför konstatera, utan att överdriva, att sparven i Stockholm har skapat bilkörningar som motsvarar mer än fem varv runt jorden. Är det rimligt? Kan fågelskådare tänka bort sitt miljöansvar så till den grad att man med gott samvete kan ta en långtur med bilen?

 

För att sätta ytterligare proportioner på frågan, så förekommer dessa aktiviteter året runt. Fågellarm är en central punkt för många fågelskådare där man regelbundet kastar sig i bilen och kör många mil för att få se en ovanlig fågel. Jag vågar varken tänka på eller för den delen räkna på hur många varv runt jorden det blir.


Vad vill jag med detta? I första hand skapa debatt. Klarar man av att vara miljövän och fågelskådare på samma gång eller är det så att fågelskådare borde omvärdera sin metod för fågelskådning så att den bättre stämmer överens med fågelorganisationernas stadgar? Eller är miljömålen i fågelorganisationerna tydligt underordnade själva fågelskådarupplevelsen, oavsett form, så att miljö- och mångfaldsmålen skall tonas ner eller strykas från stadgarna?


Jag inser att frågan är känslig. Många fågelorganisationer gör ett fantastiskt arbete och inbringar stora summor pengar som bland annat används till fågelskydd och fåglarnas mångfald. Jag vet också att många inbitna fågelskådare, förmodligen långt fler än ”icke fågelskådare”, bidrar med pengar och insatser som främjar våra fåglar. Trots detta kvarstår intressekonflikten. En skadad miljö kan inte återställas med pengar. Jag kommer även fortsättningsvis, utan några som helst problem, att kunna avstå från långa ensamturer i bil till förmån för fåglarna runt husknuten. 

 

Bengt Helmersson